För evigt ung – inuti

Hittar Yngve Baums bok Om mamma på biblioteket. Bläddrar genom boken som handlar om hans mammas liv och död. Jag fastnar på uppslaget med bilderna av mamma som 14 åring och mamman som 80 åring sittande i samma stol men i olika rum. Bilderna som ligger bredvid varandra speglar så väl vilka vi upplever oss som inuti och vilka vi så småningom blir på utsidan. Den där människan som möter oss i spegeln och som allt mindre liknar den vi är på insidan. De människor vi möter förhåller sig till den de ser- ytan, medan vi själva förhåller oss till den vi alltid varit, till den vi är på insidan, den som inte förändras. Naturligtvis är få så ytliga att de bara förhåller sig till ytan, men vårt utseende påverkar ändå andra människors sätt att se och bedöma oss. Sprickan mellan den vi känner oss som och den vi ser ut att vara växer ju äldre vi blir. Nu undrar jag om denna känsla tillhör vår ungdomsfixerade kultur, eller om det är en känsla människor i kulturer där gamla människor står högt upp i hierarkin också har?

Jag 28 + Jag 46