Närvaro eller bristen på närvaro

Tittar på bilder i en en katalog för kajaker. Bilderna är spännande och visst blir jag sugen att paddla när jag ser dem, men jag saknar känslan av att verkligen vara där. Det beror inte på fotografen. Jag tror istället att ju mer intensiv en upplevelse är desto svårare är den att faktiskt fånga i bild, eller på film eller i text för den delen. Att glida fram tätt intill vatten och land ger en sådan känsla av närvaro att den är hopplöst svår att fånga. Ljuden, lukterna, den fysiska aktiviteten, närheten till vattnet, perspektivet -  inget av detta går inte att stänga in i kamerans fyrkantiga format. För den saken skull ska vi inte prova att komma så nära som möjligt. Vi kan ju alltid fånga ett fragment av upplevelsen.

Nu ska jag ut och paddla! För att vara i den intensiva känslan av här och nu som paddling är för mig!