Bad Assed Bob day

Att titta på en annan människa eller att inte titta på en annan människa kan signalera makt. Föhållandet mellan fotografen och det fotograferade blir tydlig genom blickarna i bilden, på samma sätt som det speglar samspelet mellan aktörerna i bilden. Den som håller i kameran förhåller sig  till den han eller hon fotograferar på ett sätt som långt senare kan avläsas i bilderna. I vilket förhållande stod fototgrafen till det fotograferade? Vem behärskade situationen? Och vad kom med på bild och vad gjorde det inte?

Hittar ett fotografi av Troy när jag städar upp i min hylla och minns den dag då den togs i början av nittiotalet. Letar upp negativen från då för att se om jag kan hitta igen känslan i den där dagen. Min vän Troy och jag följde en tredje vän Ben till det här stället i Dixon, där vi tillbringade hela dagen. Jag förstod inte riktigt, eller minns inte, om alla de där killarna bodde där eller om det bara var Bad assed Bob som bodde där. Jo, han presenterade sig så, som Bad assed Bob. Stämningen på det här stället var spänd, det låg en obehaglig aggressivitet i luften. Jag och Troy tyckte att det var obehagligt, Ben som var ganska hög verkade inte märka av stämningen, eller gav i varje fall inte uttryck för det. Det var ju dessutom honom vi följt hit och jag antar att det var för att köpa droger som han åkt till Dixon den här dagen. Bob som var den som verkade ha makten på den här platsen, var den som främst spred de aggressiva vibrationerna. Dagens fortskred och vi väntade på något som skulle bli färdigt, men vad vi väntade på vet jag som sagt inte. Det som skulle ske skedde i någon slags ultrarapidfart, vi väntade, killarna på gården kastade hästsko, vi väntade, alla satt och hängde, vi väntade, gick en vända runt huset, väntade, klev in i huset (när förtroendet för oss ökat)  och väntade, allt medan solen flyttade sig över himlen. Förmiddag blev sen eftermiddag.

Vad jag så här långt efteråt kan reflektera över är bilderna jag tog, men främst bilderna jag inte tog. De flesta bilder är av den person jag känner bäst och känner mig trygg med Troy. Han är nästan uteslutande den som möter kameran med blicken, eller vars blick jag söker. Ben tittar vid några tillfällen in i kameran, men Ben är intresserad av mig och jag underviker därför att ge honom inviter till och med med kameran. Bob som när jag tittar på bilderna fortfarande kan känna obehag inför tittar aldrig in i kameran, han tittar inte heller på någon i bilderna jag tagit. Människor som fotograferas utan att se in i kameran signalerar för tittaren makt. Jag tolkar det som ett förhållande mellan fotografen och den fotograferade. Men Bob tittar inte på någon kanske är även detta ett maktspel, men inte en trygg makt, en som tar i hand är myndig ser och ser dig ögonen, utan en makt som är opålitlig och farlig. En person som är farlig för att han själv inte litar på någon. En man som plötsligt kan hugga som en skallerorm, med ett humör som är helt oberäkneligt för en utomstående. Så småningom hittade han dock förmildrande omständigheter för mig och Troy. Han associerade mig med the Vikings ett hockeylag och den förmildrande omsändigheten för Troy minns jag inte, men vi var ok efter ett par timmar.

Titta på bilden med Troy och Bob där de står framför en öppen bilhuv. Titta på Troys blick, lägg också märke till att han tagit av sig solglasögonen. Blicken är bevekande, snäll, en -titta på mig jag är ofarlig-blick. En man som vet hur man inte hamnar i konflikt, när man inte behöver. Och det här var definitivt en plats där vi inte ville hamna på konflikt på, varken jag eller Troy. Ingen av oss vill utmana den nerviga maktstruktur som råder här.

Bilderna jag inte tog, var som jag ser det så här långt efteråt alla bilder som jag kände mig hotad av att ta. Det finns inga bilder som direkt är tagen av Bob. Det finns inte heller många bilder av de andra killarna. Det finns en dålig bild av det gevär som stod innanför ytterdörren. De andra killarna fann jag nog mer ointressanta än farliga och det var därför jag inte tog några bilder av dem.

När jag tittar på mina gamla kontaktkartor kan jag fortfarande bli illa berörd när jag ser de här bilderna, jag kan fortfarande känna en oro för att publicera dem på nätet så här långt efter åt. Inte för mina vänners skull utan för den man som valde att kalla sig Bad assed Bobs skull.

Fler bilder från dagen hittar du i mitt galleri

Omstart

Nä nu börjar jag om och skriver om sådant på den här sidan som jag hade ambition att göra för ett år sedan. Tankar runt fotografi ut ett etnologiskt perspektiv. Är i nuläget på väg att formulera mig runt bröllopsfotografier i en etnologisk uppsats. Min ambition var att titta på hur kön görs i bild och hur lycka görs i dessa bilder. Men i mitt sökande i litteraturen efter verktyg till hur man tolkar bilder saknar jag en person i all denna bildtolkning, nämligen fotografen (och i vissa fall konstnären.) Jag finner betraktaren och den betraktade bilden, jag finner olika sätt att tolka vad som ses på bilden, men jag hittar aldrig den vars ögon vi tillåts betrakta detta utsnitt av världen genom. För en bild är ju inte bara ett avtryck av världen utan också ett avtryck av den som har skapat bilden – fotografen. Det är fotografen som tolkar världen för oss, en bild är ju aldrig en objektiv bild av verkligheten. Bilden är en subjektiv betraktelse, ett utvalt utsnitt av det fotografen väljer att fotografera. Här spelar bildvinkel, ljus, skärpedjup, tid och objektsval roll. Fotografen tolkar världen efter sin förståelse för den, han eller hon bär på en ryggsäck av erfarenheter och idéer. Hon eller han är påverkad av tidigare och samtidig fotografi, olika diskurser för fotografi och samhället hon eller han lever i, ideologier, föreställningar. Fotografen är en del av en samhällelig kontext. Trots det görs denna skapare av de bilder vi ser och tolkar osynlig i mycket av den text jag stöter på, som om vi fortfarande levde i den begreppsvärld där fotografen fortfarande var en förläning av den objektiva kameran, någon som bara hade till uppgift att trycka på knappen, resten skötte den magiska kameran.

Glesbygdsbor på Hede bibliotek

En gammal utställning i repris, nu för första gången i Hede, där den hänger på biblioteket. http://www.glesbygdsbor.se/gallerier/Glesbygdsbor/

Utställning

Utställning i Lillhärdals kyrka tillsammans med Jocke Lagercrantz. Mina bilder kommer att bestå i en försmak av mitt påbörjade projekt ”Dom syns” om unga människor som väljer att klä sig utmanande på små orter på landsbygden.

Sörvattnet oktoberrenskiljning

Jossan